-

Sårar människor alltid varandra? Varför kan vi inte erkänna ("någon gång") vilka vi är? Varför fortsätter vI?

Egentligen vet vi. Att allt är mycket större. Att våra "ansträngningar" (lärdommar, genom "offrande" som maktmissbruket skapar) handlar om någto mycket högre -men oss som central närvaro och meningssammanhang. Är vi så rädda, vågar vi inte visa oss smutiga? Är det inte det som det handlar om -vilka en del av oss, de kloka, vet?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0