-
....F...R...O...Z...E...N....
But, love is a living force, a white bird
Jag är RÄDD (pryd, främmande) för kärlek/värme. Men beter mig samtidigt själv hela tiden "manhaftigt" och hävdar att jag inte är.... Skäms för att vara "töntig", när det gäller "idealisering" eller "ointelligent kvinnlighet"... på något sätt... att något inte ska stämma, att "de" ska få fel intryck (och överuttrycker utan svar, därför)..
Jag vill "komma undan", och söker mig till tryggheten i maskulin romantik utan konfrontation... en förlorad drömmande grupptillhörighet, med mig uppmärksammad... men ingen i det verkliga livet "egentligen". Detta är mycket vanligt antar jag, själva "kulturen"...
Och blandar in ultradjupa sentimentala filantropiska ideal/känslobottnar, med en slags frånkopplad "erotik", för att liksom instinktivt "försvara" detta som "liv" rent fysiskt (mot dess rykte).. Men det här blir "idag" bara KONST.
Jag förstår inte riktigt, jag "stöter bort" det som är, kanske eftersom jag inte vill bli "fångad".. Men i dessa stunder, "känner" jag inför dem andra, som jag ser "på samma ställe", inbillar mig saker, tror jag.. eller? Nej, men det är bara det, att, ja herregud... det är det MÄNSKLIGA... som är så intimt, många är inte vana med det mötet.. det blir romantiskt på en gång.... Men samtidigt är det kravlöst och distanserat.. ett potentiellt erkännande... Två människor som VÅGAR uppleva mötet, kan sedan bli healade, och dela ut kärlek...
Allt annat -är ljug, livet är en levande kontaktannons, var vi en vänder oss om... Vadfan, MENAR vi egentligen annars?
Egentligen är jag så sentimental "ut där".. det är så vi gör.. "där bortom"... Men den är här... oavsett "ord".. Svårt att ta på allvar, eller besluta sig för..
Vi tycker det är viktigare att "beskriva känslor", för att ha en intrigritet... utan att ta ansvar.. Vi utnyttjar varandra istället för att älska varandra, egentligen.
(Jag hoppas, att kärleken blir stor, den dagen jag tar in värmens element -jag tror att jag "missar" något.. eller att DEM gör.. och LÅTSAS att "något redan finns" HÄR, fast det inte är manifesterat emotionellt och med människan.. det är det jag måste lära mig, och då är det SAMMA SAK, bara det att man fattar att DEM också är det, de behöver kanske det "motsatta" på deras vis... )
But, love is a living force, a white bird
Jag är RÄDD (pryd, främmande) för kärlek/värme. Men beter mig samtidigt själv hela tiden "manhaftigt" och hävdar att jag inte är.... Skäms för att vara "töntig", när det gäller "idealisering" eller "ointelligent kvinnlighet"... på något sätt... att något inte ska stämma, att "de" ska få fel intryck (och överuttrycker utan svar, därför)..
Jag vill "komma undan", och söker mig till tryggheten i maskulin romantik utan konfrontation... en förlorad drömmande grupptillhörighet, med mig uppmärksammad... men ingen i det verkliga livet "egentligen". Detta är mycket vanligt antar jag, själva "kulturen"...
Och blandar in ultradjupa sentimentala filantropiska ideal/känslobottnar, med en slags frånkopplad "erotik", för att liksom instinktivt "försvara" detta som "liv" rent fysiskt (mot dess rykte).. Men det här blir "idag" bara KONST.
Jag förstår inte riktigt, jag "stöter bort" det som är, kanske eftersom jag inte vill bli "fångad".. Men i dessa stunder, "känner" jag inför dem andra, som jag ser "på samma ställe", inbillar mig saker, tror jag.. eller? Nej, men det är bara det, att, ja herregud... det är det MÄNSKLIGA... som är så intimt, många är inte vana med det mötet.. det blir romantiskt på en gång.... Men samtidigt är det kravlöst och distanserat.. ett potentiellt erkännande... Två människor som VÅGAR uppleva mötet, kan sedan bli healade, och dela ut kärlek...
Allt annat -är ljug, livet är en levande kontaktannons, var vi en vänder oss om... Vadfan, MENAR vi egentligen annars?
Egentligen är jag så sentimental "ut där".. det är så vi gör.. "där bortom"... Men den är här... oavsett "ord".. Svårt att ta på allvar, eller besluta sig för..
Vi tycker det är viktigare att "beskriva känslor", för att ha en intrigritet... utan att ta ansvar.. Vi utnyttjar varandra istället för att älska varandra, egentligen.
(Jag hoppas, att kärleken blir stor, den dagen jag tar in värmens element -jag tror att jag "missar" något.. eller att DEM gör.. och LÅTSAS att "något redan finns" HÄR, fast det inte är manifesterat emotionellt och med människan.. det är det jag måste lära mig, och då är det SAMMA SAK, bara det att man fattar att DEM också är det, de behöver kanske det "motsatta" på deras vis... )
Kommentarer
Trackback
