-
Jag antar att mediciner/droger lite manipulerar med "signaler" på lidande, man tappar allvaret och passionen för genuin förändring (men kanske förstärker det jordiska till viss del)..... Men jag har också tänkt på att t.ex jag har en väldigt maskulin nivå av självvärde relaterat till massan/grupp, en existensiell jantelag..... Det blockerar det fullt PERSONLIGA och HARMONISKT UNIKA, förstår jag.. Eller förstår jag förstår.. jag TÄNKER bara... mitt jävla tvång och identitet... "tänkande"... för att skydda mig, vara "bäst" (och därför "klara mig")...
Men hur som helst.... funderar jag på att åka till Stockholm (har verkligen ingen energi, är riktigt långsam).. i alla fall... försöka hitta amfetamin... Min HJÄRNA är ju i ett onaturligt kemiskt tillstånd, efter att jag passiviserats med neuroleptika... det ligger här i sakens natur att jag INTE REAGERAR, att jag klänger kvar, inte frågar på djupet... blir rent HANDIKAPPAD.... "fast" i en blockering...
Det kan inte bli mycket värre än det redan är och har varit.
