ATT SLUTA FLY?!
Vad skulle hände om jag tog med mig en stor ryggsäck och åkte till typ Thailand? För att kunna andas, skulle jag förstås vara tvungen att lämna mina föräldrar, alltså inte "binda" mig genom att ha hela bohaget hemma hos dem.... men var ska jag bo? Nu när jag blivit såhär, jag har ingen utbildning etc.. så kanske jag skulle finna något i att flytta runt, alltså resa... billigt, eller så man klarar sig...
Internet finns ju. Kanske borde jag inte ändra mitt namn jag vet inte.
Om jag inte var så rastlös, jag ändrar mig jämt... vad fan är behovet egentligen? Jag är helt dualistisk i en identitetskris (personligt "utforskande") också.. t.ex.. "hatar" värme, samtidigt som jag kan älska det... men då måste jag göra en korrigering inuti självbilden.. så som att jag KAN äta sk. "skitmat"... Jag borde verkligen träna mig i att befria mig ifrån rädslor.. egentligen har jag mycket erfarenheter.. men på ett emotionellt inre plan, personligt..
Man kan låsa in saker i magasin. Kollade, på nätet nu.. finns ett ställe i Kristanstad, som kostar 200 kr i månaden för det minsta utrymmet (det är ju bara kläder, och typ två flyttkartonger med saker, en dator, ett nattduksbord och skrivbord som man kan skruva isär, som jag har, man kanske kan betala allt direkt.. ) många som reser tänker jag... Finns lite överallt en väldigt massa magasiner, alla inte lika säkra dock....
Jag har fan aldrig släppt taget rent PRAKTSIKT, kanske är jag överkänslig och naiv med ENORMA KRAV på mig själv... i mitt sk. andliga sökande, det kanske mest är estetisk glaumor på ytan, eftersom jag är förvirrad... jo, det är säkert så... även om jag "vet" saker i hjärtat....
Borde jag inte "VILJA"... typ.. GÖRA SAKER.... jag fantiserar ju bara om andliga tillstånd det är det enda jag verkar leva för... som jag försöker "nå" eller uppleva, hitta... genom romantik, enorm kärlek....
Hitta ett hem, handlar ju om relationer och så vidare.... JAG ÄR SÅ SONTANT att jag KNAPPT EXISTERAR, borde detta oroa mig? Resande skulle ge upphov till surrealistiska känslor... det är en jävla VARNINGSKLOCKA.
Thailand? Tror jag behöver ROTA MIG, innan jag kan "klara mig" i en storstad.. typ Moskva eller så... och innan jag vet vad jag vill göra med mitt liv, i relation till samhället... och den "verklighet" av klinisk stillhet och "ovetandets lugn" i Sverige som jag har djupt i själen... jag "överger" aldrig något..
Information jag känner till: Uttrycka kärnsyftet, det kreativa... genom "välbehag" (inom t.ex. expansion, nya "vyer") -var vill jag VARA, rent fysiskt, när jag "lever" det jag vill känna, etc?
Surrealism. Identitetsförlust. Sentimental panik.
Men går det bara att "göra något" pang, akut. Ja, kanske.. Men jag är så långsam och defensiv, antagligen beroende på min låga självkänsla och "frånvaro" av självbild.. jag "undviker" det jag inte vet att jag vill..... tror mig hela tiden "missa" något som har med "sann kärlek" att göra, samtidigt som jag lever i ständig "isolering"/kris, och är utanför hela "systemet"... i ett märkligt inre sammanhang (och det är mitt KÄRA sk. "gamla jag", det förflutna..) Men när det handlar om andra individer, gör det mig så maximalt känslig.
Internet finns ju. Kanske borde jag inte ändra mitt namn jag vet inte.
Om jag inte var så rastlös, jag ändrar mig jämt... vad fan är behovet egentligen? Jag är helt dualistisk i en identitetskris (personligt "utforskande") också.. t.ex.. "hatar" värme, samtidigt som jag kan älska det... men då måste jag göra en korrigering inuti självbilden.. så som att jag KAN äta sk. "skitmat"... Jag borde verkligen träna mig i att befria mig ifrån rädslor.. egentligen har jag mycket erfarenheter.. men på ett emotionellt inre plan, personligt..
Man kan låsa in saker i magasin. Kollade, på nätet nu.. finns ett ställe i Kristanstad, som kostar 200 kr i månaden för det minsta utrymmet (det är ju bara kläder, och typ två flyttkartonger med saker, en dator, ett nattduksbord och skrivbord som man kan skruva isär, som jag har, man kanske kan betala allt direkt.. ) många som reser tänker jag... Finns lite överallt en väldigt massa magasiner, alla inte lika säkra dock....
Jag har fan aldrig släppt taget rent PRAKTSIKT, kanske är jag överkänslig och naiv med ENORMA KRAV på mig själv... i mitt sk. andliga sökande, det kanske mest är estetisk glaumor på ytan, eftersom jag är förvirrad... jo, det är säkert så... även om jag "vet" saker i hjärtat....
Borde jag inte "VILJA"... typ.. GÖRA SAKER.... jag fantiserar ju bara om andliga tillstånd det är det enda jag verkar leva för... som jag försöker "nå" eller uppleva, hitta... genom romantik, enorm kärlek....
Hitta ett hem, handlar ju om relationer och så vidare.... JAG ÄR SÅ SONTANT att jag KNAPPT EXISTERAR, borde detta oroa mig? Resande skulle ge upphov till surrealistiska känslor... det är en jävla VARNINGSKLOCKA.
Thailand? Tror jag behöver ROTA MIG, innan jag kan "klara mig" i en storstad.. typ Moskva eller så... och innan jag vet vad jag vill göra med mitt liv, i relation till samhället... och den "verklighet" av klinisk stillhet och "ovetandets lugn" i Sverige som jag har djupt i själen... jag "överger" aldrig något..
Information jag känner till: Uttrycka kärnsyftet, det kreativa... genom "välbehag" (inom t.ex. expansion, nya "vyer") -var vill jag VARA, rent fysiskt, när jag "lever" det jag vill känna, etc?
Surrealism. Identitetsförlust. Sentimental panik.
Men går det bara att "göra något" pang, akut. Ja, kanske.. Men jag är så långsam och defensiv, antagligen beroende på min låga självkänsla och "frånvaro" av självbild.. jag "undviker" det jag inte vet att jag vill..... tror mig hela tiden "missa" något som har med "sann kärlek" att göra, samtidigt som jag lever i ständig "isolering"/kris, och är utanför hela "systemet"... i ett märkligt inre sammanhang (och det är mitt KÄRA sk. "gamla jag", det förflutna..) Men när det handlar om andra individer, gör det mig så maximalt känslig.
Kommentarer
Trackback
